Blommor och... ja inte är det ett bi!

Tänkte jag skulle visa ett inköp som jag gjorde i Göteborg.

Föll för dessa oerhört söta vita blommor, har bara sett lila tidigare. Som bonus får ni se vad som hände när jag skulle fota.... *suck*

Idag ska jag ta en loppis runda, känns som om det var länge sedan nu. Är på jakt efter något sittbart till växthuset, gärna en sliten gammal fin korgstol !!! Så håll tummarna...

På återseende!

Kram Torparfrun

Upp & ner vända världen

I helgen var vi i Göteborg, vilken fantastisk stad!!! Jag och maken åkte dit i fredags för att spendera helgen där. Vi bodde på ett fint hotell med god frukost. På lördagen gick vi på Liseberg och åkte karuseller hej vilt. Det är dock inget som jag törs berätta för barnen, det skulle nog bli en hel del sura miner och en evighets diskussion om "orättvisa" :-)

På söndag morgon klev vi upp tidigt och åkte till Falkenberg. Där hämtade vi vår nya familjemedlem, en av alla dessa prickiga små varelser..

Vi har bestämt att våran tjej skall heta Cookie eftersom hon ser ut som min favorit glass cookies & cream.

På bilderna är hon tillsammans med sin uppfödare Solveig.

Hur som helst att få en valp i huset är onekligen som att ha en bebis. Flera gånger varje natt så är det bara att kliva upp och lyfta ut henne på tomten för att kissa. Min goda natt sömn är som bortblåst för tillfället.

Många har frågat mig varför vi skaffat en dalmatin och lagt till... är det för att hon skall matcha inredningen?! Det är det faktiskt inte!!! Jag har faktiskt lite mer vett än så :-)

Dalmatinen var helt enkelt en av de raser som vi kunde tänka oss utifrån vad vi vill kunna göra med hunden och hur vår familj och vårt liv ser ut. Så efter nogrant övervägande med för och emot så föll valet på Dalmatin.

Kram Torparfrun

Dop

I lördags var vi på dop. Inför detta dop så rådde det vanliga "vad ska vi köpa för present" dilemmat. Efter några vändor på stan så vände jag mig till min vän internet. Där råkade jag upptäcka en fantastisk webbutik House of Hedda. Där hittade jag denna docksäng i den klassiska danska barnsängsmodellen Juno. Jag tyckte/tycker att den var helt fantastisk fin!!! Den kostade onekligen lite mer än vad vi brukar sätta på dop presenter men då vi inte hade något annat alternativ och eftersom jag tänkte att den skulle uppskattas så bestämde vi oss för att köpa den. Sagt och gjort maken åker till Stockholm för att hämta sängen eftersom den inte skulle hinna komma i tid med posten (webbutiken har sitt lager i Stockholm).

Vi valde att inte slå in den utan att bara knyta lite rosa snöre runt. Väl på dopet så får vi frågan om den är hemmagjord. Visste inte riktigt hur jag skulle ta detta?! Här har vi köpt en present för 1000:- kronor för att den är en klassiker och så är det ingen som fattar...


Jag kanske är fånig ... men det kändes ärligt talat lite surt. Mamman till barnet tyckte hur som helst att den var fin men det hade hon säkert tyckt om maken hade snickrat ihop en docksäng själv också :-)

Kram Torparfrun

Ensamhet

När tiden står still så står den verkligen still. Det här kan nog komma att bli mitt konstigaste inlägg någonsin så jag varnar redan i förväg.
I söndags var jag på bloggträff och träffade en massa trevliga människor. Kom hem med förnyad inspiration, förnyad energi. Vad har då hänt sedan dess?! Ingenting exakt INGENTING.

Låter en bild av mitt växthus illustrera detta tillstånd av totalt stillastående.

På måndag morgon så gick min man till jobbet. På dagen kom ett sms "jag blir nog sen idag" lite senare på dagen så kom nästa "jag blir kvar hela natten" ... ja ni förstår trenden. Tre dygn senare så är han fortfarande inte på samma planet som oss andra. Tre dygn tänker ni är väl inte så mycket, men faktum är att det är veckor sedan jag förlorade honom till hans arbete. Så sista tiden har inte mycket hänt här hemma.
Jag är egentligen en handlingskraftig tjej som helt klart kan åstadkomma saker på egen hand men som nu befinner sig ett vakuum. Ett vakuum som jag själv inte riktigt förstår....
Det finns tusen och en saker som jag skulle kunna göra själv för att driva våra projekt framåt men jag gör det inte, jag gör ingenting! Det är inte bara det att alla våra projekt står stilla, det är mer än så. Jag försöker få till samtal och beslut i frågor som rör vår familj och vår tillvaro men jag finner mig själv föra monologer. Den mentala ensamheten är mycket jobbigare än den rent fysiska. Det här är ingen kritik mot min man för han är i en otroligt stressad situation och jag lider med honom, detta är mer en reflektion över den påverkan som situationen har på mig.
I ärlighetens namn så är jag nog inte helt tillfreds över hur ensam och handlingsförlamad jag känner mig när han inte finns tillgänglig för mig. Jag är nog mer "ensam är stark", "en bra kvinna reder sig själv typen"... eller åtminstone är det så jag trott mig vara. Uppenbarligen så är det nog inte riktigt så.... Eller är det helt enkelt så att jag behöver öva på att inte alltid få all uppmärksamhet?! Oj... den stenen lyfter vi inte på för då kommer detta bli ett väldigt långt inlägg :-)
Det är nog bra att maken jobbar så mycket som han gör så att han kan betala för all den terapi som hans fru behöver ..*s*
Nu när jag har fått lätta mitt hjärta till några som förhoppningsvis har sinnesnärvaro nog att läsa och ta till sig vad jag skrivit så känns det lite bättre... men jag kommer inte att gå och skrapa fönster!

Kram Torparfrun

Ägnade gårdagen åt att städa upp lite i min köksträdgård. Mina ständiga följeslagare var så klart med. Tog några bilder på när de njöt i solen och tänkte hur kan jag inte ha tyckt om katter, katter är ju jätte mysiga!!!

Det gick väl uppskattningsvis 10 minuter innan den varma känslan jag hade över mina katter drastiskt tog slut!!

Jag hade sått fröer i mina odlingslådor och gick för att hämta vattenslangen för att just vattna. När jag kommer tillbaka så ertappar jag den ena katten med att ordningsamt krafsa med tassarna för att täcka över sina nyss gjorde behov.... I MIN ODLINGSLÅDA!!!

Vokabuläret som användes i denna stund var allt annat än trevligt och sällan och aldrig har katten varit så blöt, katten drog iväg rätt fort. Bredvid så står den andra och tittar... och hoppar nonchalant upp i odlingslådan.

Jag kom då ihåg varför jag egentligen inte är så förtjust i katter....SKADEDJUR!!

Jag har nu startat krig mot katterna vad gäller äganderätten till mina odlingslådor. Ett krig som jag har all avsikt att vinna, för .... Mitt lag vinner alltid! :-)

Måste väl för känsliga läsare och kattälskare tillägga att ingen katt kom till skada och det kan väl hända att de fick mysa lite med mig i soffan på kvällen... Jag förklarade dock för dem att det bara berodde på att jag var ensam hemma och att jag egentligen fortfarande var arg *s*

Nu ska jag kolla blocket efter en stor hund, äta frukost och njuta av solen. Måste dessutom kolla efter mer exakt info om vad som gäller för morgondagens bloggträff, tid och plats och så. Någon som vet?

Kram Torparfrun