Påskris år 2

Vad ser ni här?! Jo ett stort fett ingenting!!!! Här skulle mitt påskris vara men som ni ser så är det tomt. Efter förra årets misslyckade risplockning (som ni kan läsa om här på bloggen under kategorin påsk) så bestämde jag mig ju för att köpa mitt ris i fortsättningen. Nu är det ju så att vi pga utav bygget har lervälling på tomten så därför så skulle jag gå en promenad längs våran grusväg med hunden. Jag tänkte att jag kunde ju ta med mig sekatören för det kan ju vara så att det finns något lämpligt ris vid vägen som jag kan ta med mig, för in i skogen kommer jag inte att gå efter förra året. Jag hade precis varit i stan och hade nylon leggings och kjol på mig så jag hoppade i gummistövlarna och med vagn, hund och sekatör i högsta hugg så ger jag mig iväg. Mycket riktigt så ser jag massor med ris efter vägen, super! Varför tänkte jag inte på det här redan förra året?! Hittar ett bra ris och parkerar vagnen på vägen och sträcker mig mot riset. Når inte riktigt... så jag tar ett kliv ut i snön med ena benet. Det skulle jag inte ha gjort!! För plötsligt så sjunker foten ner i vad som är diket med inte 1 dm snö utan snarare 1 m snö.

Där står jag i nylonleggings med snö ända upp till snippan - kallt och blött! För att göra saken värre så kommer jag inte upp! Foten sitter som fastsugen i snön. Kämpar som en galning vilket hunden noterar. Hon kommer springandes och tror att matte leker vilket resulterar i en exalterad hund som hoppar på mig. Så nu är jag inte bara kall och blöt utan har även en smutsig jacka pga att en lerig hund hoppar på mig. Tar tag i hennes halsband och försöker få henne att hoppa upp på vägen igen. Men tyvärr så har jag ju inte lärt henne komandot "dra upp matte ur diket" så hon var inte mycket till hjälp.
Efter många om och men så tar jag mig tillslut upp.
Resultat kall, blöt, smutsig och med trasiga leggings men INGET RIS!

Detta är den sms konversation som sedan följde mellan mig och maken

"Jag ska aldrig mer plocka påskris själv! Att jag ens tänkte tanken"

"Aj, aj gjorde du dig illa?"

"Ja, och sabbat mina leggings, och förfrusit snippan och smutsat ner jackan"

"Åååå nej inte snippan!! :-)

När vi sedan pratar i telefonen och jag med gråten i halsen berättar om mitt elände så hör jag hur han håller sig för skratt samtidigt som han säger "stackars älsklingen då" i en ton som inte uppskattades av mig just då. Tur att han inte var hemma!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen jag ska aldrig plocka påskris igen! Faktum är att jag tror inte jag gillar påskris längre... och tänker jag efter så gillar jag nog inte påsken överhuvudtaget :-)

Kram Torparfrun