lördag 20 februari 2010

En påminnelse om det norrländska arvet...

När Märta nu sakterliga börjar att återhämta sig så blir givetvis jag sjuk, vaknade idag och inser att förkylningen är ett faktum. Det var ju bara ett par veckor sedan jag var dunder förkyld sist, jag måste ha sveriges sämsta imunförsvar.

Jag är ju som ni nog uppfattat norrlänning från grunden. Mina barn är dock födda här i Uppsala.
Ni vet hur det kan vara med barn där föräldrarna exempelvis kommer från två olika länder eller olika religioner. Att föräldrarna medvetet går in för att ge barnen en del av båda kulturer, traditioner etc. Så är det med mig och mina barn, jag försöker verkligen ge dem en del utav det norrländska arvet. Allt från att äta typisk norrlandsmat så som palt och renkött till att pimpla vara duktiga skidåkare och köra skoter. Det kan låta löjligt men så är det.
När min äldsta son började skolan så ville lärarna att han skulle gå till en talpedagog för att lära sig att säga sju och schema ordentligt. Då gick jag i taket och förklarade att mina söner pratar som halva deras släkt gör och som sin mamma gör och att det kallas norrländska, och att det är något som jag är stolt över och som jag absolut inte vill att skolan ska få dem att känna är fel!!! Vidare så ifrågasatte jag om de skulle skicka varenda skåning till talpedagog för att lära dem att säga r "ordentligt".
Idag så har tyvärr båda sönerna släppt all sin norrländska i språket men det skedde i alla fall inte genom en talpedagog!

Nåväl, det jag skulle komma till var att Märta igår fick en fantstisk fin present av min mormor och morfar så just bidrar till att ge henne en bit av det norrländska arvet. Nämligen dessa "tossor" i renskinn.



Till sist vill jag bara påminna om utlottningen! Än finns det tid att vara med, vinnaren dras imorgon. Vill du vara med så läma en kommentar till alla hjärtansdag inlägget nedan.

Nu ska jag äta den ytters onorrländska maten tacos och bädda ner mig i soffan för melodifestivalen!! :-)

Kram Torparfrun

7 kommentarer:

Helen sa...

Hej!
Vilka underbara tossor din dotter fick av mormor och morfar. Jag tycker det är jätte bra att du står på dig angående dina barn i skolan, det är ju alltid föräldrarna som känner och vet det bästa för sina barn. heja på dig. Ha en bra lördagskväll framför TV:n trots sjukdom. Kram/Helen

Nyanser av vitt sa...

Vilka söta små tossor.
När min son gick på dagis sa de att han börjat svära. Jag frågade vad han sa och de sa "usch faaan". Nej sa jag då han säger uschaan och det säger man på i Östergötland och det är ingen svordom :O) så var det med den svordomen
Kramis

Livet på Berget sa...

Talpedagog!!!! de var då de dummaste jag har hört, fnys....
Bra att du för våra traditioner vidare!
Så söta tossor!
Krya på dig!
Kram
/Sara

Anci sa...

Söta små tossor !
Det är viktigt att behålla sin egen kultur/tradition, om det nu är från andra länder eller landskap. Fast mina norrländska/östgötska rötter märks nog inte sååå mycket :)

Kram
Anci

Sjabbig men chic sa...

Hahaha, det var riktigt bra takter det när det gäller det där med talpedagogen. Strålande!

Kram Lisa

Inredningsfrun sa...

Så härlig blogg med vackra bilder jag hittade!!

Tack för titten och inspirationen!

Kram från Inredningsfrun :)

Millan sa...

Tack för ditt besök hos mig!!!
Du undrade om lamm som inte diar...Vi brukar göra så att vi matar dom 4 gånger per dygn, ungefär var sjätte timme, det var vad vi fick lära oss av en annan bonde när vi just skaffat får...Och det funkar rätt bra! Men enklast och bäst är ju givetvis om det funkar som det ska med diandet!!!
Kram Millan