Påsk i Kiruna

Som vanligt så är vi i Kiruna över påsken, därav den låga aktiviteten på bloggen.

Idag visar jag bilder från mina föräldrars hem, överallt så syns min mammas förkärlek till gamla saker. Så länge jag kan minnas så har mina föräldrar varit på loppisar och auktioner över hela Sverige. Länge tyckte jag att de släpade hem massa skit men nu inser jag ju vilka fynd de har gjort. För inga pengar alls kunde de köpa sådant som ingen annan ville ha då men som man idag får betala dyrt för.

Nu ska vi klä på oss och åka ut på en tur med skotern. Solen lyser och det är super härligt ute!

Hoppas att ni alla har en jätte mysig påsk!

Kram Torparfrun

Påskris år 2

Vad ser ni här?! Jo ett stort fett ingenting!!!! Här skulle mitt påskris vara men som ni ser så är det tomt. Efter förra årets misslyckade risplockning (som ni kan läsa om här på bloggen under kategorin påsk) så bestämde jag mig ju för att köpa mitt ris i fortsättningen. Nu är det ju så att vi pga utav bygget har lervälling på tomten så därför så skulle jag gå en promenad längs våran grusväg med hunden. Jag tänkte att jag kunde ju ta med mig sekatören för det kan ju vara så att det finns något lämpligt ris vid vägen som jag kan ta med mig, för in i skogen kommer jag inte att gå efter förra året. Jag hade precis varit i stan och hade nylon leggings och kjol på mig så jag hoppade i gummistövlarna och med vagn, hund och sekatör i högsta hugg så ger jag mig iväg. Mycket riktigt så ser jag massor med ris efter vägen, super! Varför tänkte jag inte på det här redan förra året?! Hittar ett bra ris och parkerar vagnen på vägen och sträcker mig mot riset. Når inte riktigt... så jag tar ett kliv ut i snön med ena benet. Det skulle jag inte ha gjort!! För plötsligt så sjunker foten ner i vad som är diket med inte 1 dm snö utan snarare 1 m snö.

Där står jag i nylonleggings med snö ända upp till snippan - kallt och blött! För att göra saken värre så kommer jag inte upp! Foten sitter som fastsugen i snön. Kämpar som en galning vilket hunden noterar. Hon kommer springandes och tror att matte leker vilket resulterar i en exalterad hund som hoppar på mig. Så nu är jag inte bara kall och blöt utan har även en smutsig jacka pga att en lerig hund hoppar på mig. Tar tag i hennes halsband och försöker få henne att hoppa upp på vägen igen. Men tyvärr så har jag ju inte lärt henne komandot "dra upp matte ur diket" så hon var inte mycket till hjälp.
Efter många om och men så tar jag mig tillslut upp.
Resultat kall, blöt, smutsig och med trasiga leggings men INGET RIS!

Detta är den sms konversation som sedan följde mellan mig och maken

"Jag ska aldrig mer plocka påskris själv! Att jag ens tänkte tanken"

"Aj, aj gjorde du dig illa?"

"Ja, och sabbat mina leggings, och förfrusit snippan och smutsat ner jackan"

"Åååå nej inte snippan!! :-)

När vi sedan pratar i telefonen och jag med gråten i halsen berättar om mitt elände så hör jag hur han håller sig för skratt samtidigt som han säger "stackars älsklingen då" i en ton som inte uppskattades av mig just då. Tur att han inte var hemma!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen jag ska aldrig plocka påskris igen! Faktum är att jag tror inte jag gillar påskris längre... och tänker jag efter så gillar jag nog inte påsken överhuvudtaget :-)

Kram Torparfrun

Ice Hotel

Även i år blev det en tur till det beryktade ishotellet. Eftersom detta är en stor turistattraktion så är priset för att gå in i hotellet därefter. Iskyrkan var dock gratis så då passade jag på att gå in och ta lite bilder för att visa er. Kunde inte motstå att ta bilden på skoterparkeringen vid alla överblivna isblock.

Dopfunten och det jag gissar är någon form utav kollekthand....

I år har man ispirerats av renhorn när man har smyckat kyrkan.

Vi träffade en kille som arbetade på ishotellet och som stod och väntade på en gäst som var ute på skotersafari. Gästen visade sig vara en arabisk prins som reste runt i världen på sin bröllopsresa. Nu besökte prinsen och hans fru Jukkasjärvi och ishotellet i ett par dagar. Vi såg honom aldrig men han hade uppenbarligen betalat inträdet :)

Kram Torparfrun

Norrland

Fortfarande förkyld har vi nu transporterat oss 120 mil norrut i bil. Rätt spännande att se förändringarna utanför bilfönstret ju högre upp i landet vi kom. Efter sisådär 50 "är vi framme snart?" så körde vi tillslut in på mina föräldrars gård.

Sekunden man kliver innaför dörren till mommo och moffa, ... för er som inte är från norrland ska jag översätta ... mormor och morfar :), så är det bara att kapitulera som förälder. Norrland är i flera avseenden laglöst land, här behöver man exempelvis inte äta upp maten på tallriken om man någonstans mitt i måltiden kommer på att man inte tycker om. Ord som "läggtid" existerar inte. Det underliga är att barnen dessutom är glada och trevliga... långt efter det att lampan brukar vara släckt i vanliga fall.

Barnen sover tillsammans med mommo och moffa och sov imorse till närmare 10 något som ALDRIG händer hemma. När jag kommer in och säger "godmorgon sjusovare" så svarar min mamma, i något som man skulle kunna tolka som en lätt skadeglad ton, " dom sover alltid så här länge hos oss"...(Sönerna brukar flyga upp själva och tillbringa en vecka själva med mommo och moffa på sommaren).

Nu ska ni inte tro att jag sitter här och är upprörd på något sätt, för så är inte fallet! Orsaken är att bland det första jag och maken fick höra var... "ta det lungt nu och lägg er i soffan" .... Så vem klagar?? Inte jag!!!!

Idag bjuder jag på lite bilder från mina föräldrars hem

På återseende !!!

Kram Torparfrun

Påskris

Varje år när det är dags för påskris så går jag och köper mig en knippe ris eller två. Varje år har jag blivit fullkomligt idiot förklarad av maken för att jag sätter pengar på något som finns gratis i skogen. Så i år tänkte jag plocka mitt eget påskris. Sagt och gjort, med sekatören i högst hugg så bar det av till skogs. Jag vet inte hur det är hos er, men där jag bor så kryllar det inte av björkar direkt. När jag efter mycket om och men hittar en samling björkar så börjar "projekt klippa ris". Detta var lättare sagt än gjort, riset på björkarna satt högt upp (träden var kala ner till). Detta medförde att jag var tvungen att böja ner stammarna så mycket jag kunde. Samtidigt som jag försökte klippa riset så får jag skiten i ögat, långt upp i ena näsborren, en gren fastnar i håret....irritationen var ett faktum.

Eftersom jag inser att jag låter som värsta stadstjejen som aldrig varit i skogen så kan jag säga att så inte är fallet. Jag fick göra om samma procedur ett antal gånger för att få ihop en tillräckligt stor bunt. Svettig och sur med ont i näsborren så tar jag till slut min bunt ris och går hem.

Väl hemma så informerar jag maken om att jag ifortsättningen har all avsikt att köpa mitt ris. Jag anser nämligen att den människa som plockar ris för att sälja förtjänar att få dem sålda och att få bra betalt!!!!!

Kram Torparfrun